(L)

          Jag vet älskling, det har varit kallt och grått.
Vi har gått så långt men aldrig himlen nått.
Fallit som stenar genom molnens kroppar.
Och i våra bröst, hjärtan av kallt koppar.
 
Dessa sönderrivna kläder duger inte längre till.
Vi kan inte längre ligga i dvala, inte längre stå still.
Men känner du hur allting ändras,
Hur himlens moln och havens vågor förändras.
 
Känner du hur vinden äntligen vänder,
En låga som länge varit kall, den plötsligt tänder.
Vinden vänder och gravitationen följer i led,
Hur allt skiftar efter att ha varit upp och ned
Vad som en händer kommer det vi ha , stå still<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0